Jag avskyr dem, ärlighetsmonstren.

Publicerad i Lösnummer, Örebro universitets studenttidning, november 2010:


Det finns en särskild sorts människor. En sort som anser sig vara ärligheten själv och sannerligen inte är rädd för någon. De som minsann törs säga vad de tycker! Och jag avskyr dem för det, ärlighetsmonstren.

Denna särskilda sorts människor, de har väldigt svårt att lyssna. Istället för att lyssna på när någon annan har något att säga fortsätter de att prata om vad just de tycker. Gärna med ett allt högre röstläge. Dessa människor anser sig ha rätten att leverera en sanning som ingen har frågat efter, och som ingen vill höra. En sanning som ibland är direkt kränkande.

Jag blir så rasande
arg på människor som häver ur sig både det ena och det andra under täckmanteln ”jag säger ju bara vad jag tycker”. För ibland bör man inte alls säga vad man tycker, ibland bör man faktiskt bara hålla sin käft stängd. Hur vore det om vi alla, inklusive jag själv, bara öppnade munnen och hela tiden sa vad vi tyckte? Hur fan skulle världen te sig då egentligen?

Jag har varit och klippt mig. Är kalasnöjd och en bekant frågar allvarligt om jag råkat sätta huvudet över ett stearinljus. Nej tack och var tyst, men det är egentligen inte dem jag blir så ilsken på. Det är de som anser sig ha rätten att säga att någon är, eller gör, på ett visst sätt. Människor som drar slutsatser om sina medmänniskor utan att veta om så är fallet, för de säger ju bara vad de tycker. Människor som säger att ”han är så jävla bitchig och elak” utan att inse att det kan såra, för de säger ju bara vad de tycker. Men jag vill inte veta. Jag vill slippa bli presenterad en massa ”sanningar” av människor som ”bara säger vad de tycker”.  Tack.

Hur vore det om vi alla, inklusive jag själv, istället för att bara öppna munnen och sa vad vi tyckte istället tänkte efter? Ägnade en sekund åt att fundera över hur det vi säger tas emot av den vi talar till. Vi måste ta ansvar för våra handlingar, oavsett vad som lett fram till dem. Så, vi tänker innan vi pratar. Och säger inte alltid vad vi tycker förens vi tänkt efter om det är en god idé. Alternativet att vara tyst finns alltid, det är vårt eget val. Men det är min åsikt, och jag säger ju bara vad jag tycker!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0