Så måste vi då gå in och träna nu när mörker och höst och rusk och regn tränger sig på. Eller, måste och måste, och inte för att jag tränar så överdrivet utomhus, men i vilket fall.

På mitt gym, som ju inte är ”mitt” i bemärkelsen ägandeform men som ju ändå får räknas som Sofias eftersom jag är där flera gånger i veckan, finns alla former av träning och alla former av människor. Med betoning på alla. Jag spatserar glatt in och placerar mig i en så kallad crosstrainer, eller möjligen på ett så kallat löpband, och pluggar in mina hörlurar rakt in i vald maskin. Trycker på ”start”, väljer nivå och påbörjar en fin stund av total svettning, vilket ju är en lögn egentligen eftersom tjejer inte svettas, men ändå. Jag känner mig mycket chic när jag kutar på stället samtidigt som jag tittar på något fånigt eftermiddagsprogram, Oprah är ju det mest fantastiska i denna situation, på vald kanal på flertalet tv-skärmar i taket. Så himla snitsigt, och så himla töntigt, just precis samtidigt.

Så kommer en äldre man, eller vi kan nog kalla honom gubbe till och med då det nog var ett bra tag sedan han blev pensionär, och placerar sig i maskinen bredvid mig. Han har ett par splitter nya blanka träningsskor på fötterna, ett par klassiska men lätt urtvättade träningsshorts runt rumpan och en helt vanlig randig skjorta på överkroppen. I hållaren för vattenflaskan placerar han en nyköpt Coca Cola Zero. Så står vi då där bredvid varandra, jag och gubben, svettande och pustande och strävande mot var sitt mål. Jag med vatten och Oprah, han med Coca Cola och utan Oprah.

En bit bort står spännisarna och pumpar upp sina biceps och triceps och quadriceps så att jag nästan blir rädd att deras blanka hud ska spricka. Det kunde bli en sensation, men antagligen rätt äckligt. Bredvid den unga, blonda killen med tightare linne än jag själv trippar en liten äldre dam in och placerar sig i, vad jag titulerar, helvetesmaskinen. Hon ordnar till sina hårlockar, plirar mot de unga männen med sina omsorgsfullt ögonskuggemålade ögon och sätter upp sina små fötter på fotpinnen. Fötter som är instoppade i ett par strassbeklädda, svarta ballerinaskor. Så lägger hon på vikten, som givetvis och knäckande nog är högre än min egen, och kör igång att systematiskt bygga på sina bröstmuskler där bakom det blanka linnet.

Minsann. Inomhusträningen har börjat. Med besked.

Publicerad Lösnummer 8 november 2011.